Rose perspektiv:

Varför måste allt vara så komplicerat? Jag kan ju knappast börjat gilla Harry? Jag gillar verkligen verkligen Naill men det kommer ju knappast hända något mellan oss? Dessutom fattar jag inte att jag precis skrikt att jag hatade mitt liv inför pappa & one direction. Jag gjorde det men att skrika ut det innför ett kännt popband är ju inte så vanligt...Jag ville åka hem till Sverige... Till mamma & Marie. Mamma har inte alltid hatat mig. Det började några år efter att mamma & pappa började bråka. I början var mamma stark & snäll mot mig även om jag alltid varit pappas flicka. Men några år senare började mamma dricka mer, mormor dog & ja då blev hon en annan person. Men nu ville jag bara känna mammas armar runt mig & jag ville vara liten i gen. Jag saknar den tiden då jag var typ 4 & mamma & pappa var bästisar & vi gjorde allt tillsammans. Nu ska jag snart fylla 17 & jag hatar mitt liv.

- Rose?... Jag hoppade till när jag såg Liam i dörr öppnigen.

- Liam? What do you want? Jag visade ingen reaktion även om jag inte visste vad jag skulle göra eller säga.

- Do you want to talk? frågade han försiktigt & gick in i mitt rum.

- About what Liam? Why are you talking to me? We haven't speakt in 2 months so why now?

- Excause me if i wanted to be nice but you are the one that gave been avoiding us! sa han lite irriterat.

- No, or yes but i have been avoding Naill! Not you other ones! sa jag argt. Liam ryckte till & tittade på mig.

- Why?

- Haven't Niall told you guys? Or why should he told you it wasen't something speciel...

- No he haven't sa han & satte sig på min säng jämte mig. Jag berättade vad som hänt. Att Niall var påväg att kyssa mig men sen kom den där idioten & dom hade kysst. Jag berättade att jag blev förkrossad & efter det så drog jag på mig mitt hårda skal i gen. Jag berättade att jag verkligen gillade Niall men att jag nämnde ingeting om min ''möjliga'' känslor för Harry. För jag gillade väl inte honom eller? Jag var i alla fall noga med att titta på Liam's reaction.

- Rose... Niall really likes you. I don't know why he kisst that girl but i know that he got some... Mer kunde han inte säga innan pappa ropade på mig.

- ROSEMARIE! Han använde mitt hela namn... Vad har hänt? Pappa använde det bara när det avr något allvarligt. Jag gick ner & såg pappa med rödgråtna ögon.

- What happend? frågade jag panikslaget. Killarna kom in i köket där jag & pappa stod.

- Your mom... She is dead!

______________________________________________________________________________________________________________________________

Sååå där nu blir det lite mer spänning. Minst 5 kommentarer om det ska komma upp något mer inlägg :)

Rose's perspektiv:

Nej, Nej, NEJ! Han får för fan inte bo hos oss. Hur ska jag orka? Helvete... Jag låg på min säng & stirrade upp i tacket. Jag kände tårarna bränna i ögonen & sedan hur dom rann ner för mina kinder. Varför började jag visa mina känslor? Jag har skrattat & gråtit på mer på typ 2 dar än jag gjort på mer än typ 8 år! Jag måste få tillbaka mitt hårda skal. Jag skulle på dejt med Niall & efter det så blir jag mig själv igen. Jag vill inte ha dom dumma känslorna när jag gråter för att min nagel gick av utan jag vill kunna skita i om världen hatar mig! Jag bestämde mig för att dra till Starbucks. Jag smög försiktigt ut ur huset & började sedan gå.

Jag hade kommit hem från Starbucks & satt nu på mitt rum. Jag tänkte på vad jag skulle ha på mig på dejten & jag fick en ide. Jag gick in i min gaderob & valde en klänning som var kort & utan ärmar. Den var svart med blommor på. Jag sminkade mig lätt med mascara & läppglans. Jag tog på mig ett par vita fjäderörhängen. Jag valde svarta pumps & lockade mitt långa hår. Jag stirrade in i mina blågrå ögon i speglen. Dom såg sorgsna ut. Jag kunde inte låta bli att stirra på mitt ansikte i speglen. Jag såg tråkig ut så varför ville Niall gå ut med mig? För att han tyckte synd om mig? För att han hörde om Christofer & ville vara snäll? Jag gjorde Niall en tjänst genom att säga i från sen. Jag såg en ensam tår rinna ner för min kind & jag lätt den rinna tills den ramlade mot marken. Jag suckade & satte mig på min säng. Det var en kvart kvar tills jag & Niall skulle på dejt. En kvart...Jag tog upp min mobil & gick in på twitter & Facebook. Jag såg att Marie var inne på Facebook & jag hade inte pratat med henne på evigheter.

'' Heeeeej gumman! :)<3'' skrev jag & fick snabbt ett svar.

''Heeej Rose, hur är det i London? Några snygga killar, ojuste inte din grej xd, Är huset stort? Saknar dig älskade gumman :D<33333''

'' Take it easy Marie, Jag ska snart på dejt, vet är i chock själv,huset är enormt & jag älskar London ;)<3''

'' Du ska på dejt? Vad har hänt med dig? Rose?''

''Ja det ska jag & jag visar mina känslor. Han har kommit innanför skalet! Men efter i kväll blir allt normalt jag vill inte visa känslor, vågar jag lita på han?''

'' Släpp aldrig in någon innanför skalet Rose, Han kan såra dig! Jag vill inte se dig sårad i gen!''

'' Jag vet... Men min dejt börjar nu måste dra älskling :)<3''

Jag loggade ut för Facebook & gick ner för att leta efter Niall.

- Snygging skrattade någon bakom mig & jag vände mig om.

- Christofer gå! Jag ska med Niall sa jag & han stirrade på mig.

- Jaså? En kille vill ha dig?

- Du vill väl ha mig? Eller vill du bara komma innan för byxorna? sa jag & stirrade argt på han.

- Du känner mig babe... Nu har du ju inte ens några byxor så det borde bli lätt. Han fick ett äckligt hånleende på läpparna & blinkade mot mig.

- idiot sa jag & gick mot hallen. Niall kom mot mig & jag log.

- Hey Rose sa han & log. Han hade på sig beiga chinos & en turkos t-shirt. Håret låg perfeckt & ögonen glittrade.

- Hey Nialler sa jag & vi gick ut. Louis kom springade ut lite efter & hoppade in i bilen. Jag & Niall gick in & satte oss. Tydligen skulle Louis vara vår chafför.

20 minuter senare så släppte Louis av oss utanför en resturang & jag & Niall gick in. Vi fick en  bord & menyer. Det var väldigt tyst i mellan oss & jag tror inte riktigt någon av oss visste vad vi skulle säga. När servitrisen kom & vi beställde hade vi fortfarande inte sagt något till varandra. Maten kom... fortfarande tystnad.

- So... sa jag för att bryta tystnaden.

- How does you food taste? frågade Niall & jag skrattade. Efter det så pratade & pratade vi. Det var lätt att prata  med Niall bara man fått i gång samtalet. Jag berättade om mitt liv för Niall & öppnade upp för han. Eller nästan. Jag berättade inte dom jobbiga sakerna i mitt liv som att mormor dött, mamma hatar mig & att mamma & pappa bråkat i 10 år. Jag sa bara att dom hade haft det jobbigt. Niall berättade om sitt liv & jag skrattade många gånger under kvällen. När vi lämnade resturangen så gick vi hand i hand. Jag log & det gjorde även Niall. Jag kände mig så lycklig men jag visste vad jag skulle säga till Niall.Varför? Jo för jag klarar inte av alla känslor som bubblar inom mig. Fast jag & Niall är ju inte direkt ett par... Niall stannade & jag tittade chockat på han. Han kom i mot mig & tittade in i mina ögon.

- I just want to try one thing sa han & kom närmare med ansiktet. Mina läppar gick upp i ett större leende vilket var korkat av mig. Hans läppar kom närmare mina & precis innan dom skulle nudda varnadra så att vi kysstes så ropade någon Niall's namn. Han vände mig om & jag såg en tjej med platinanblont hår & blåa ögon. Hon hade ett leende på läppparna & sprang fram & kramade honom. Det var väl bara ett fan. Jag backade försiktigt undan & stannade till när jag såg hur hennes läppar nudda hans & dom kysstes väldigt passionerat. Jag kände hur tårarna började rinna & jag sprang allt jag kunde. Jag sprang & jag tror inte ens han märkte att jag stuckit. Tårarna blev allt fler & fler & snart var jag vid en skog. Jag sprang på en smal stig & allt var suddigt. Mina tårar sprutade & plötsligt kände jag den hårda marken mot min hud. Jag hade ramlat. Jag orkade inte resa mig upp så jag låg kvar. Jag kände regndropparna komma men jag reste mig inte upp utan jag lätt sömnen ta över.

Jag vaknade av solen som trängde sig in genom trädtopparna. Marken var fuktigt & mina kläder var blöta. Jag kände mig helt slut & tom. Mina känslor var som bortblåsna & jag kunde & ville inte gråta över en idiot. Självklart hade han bjusit ut mig för att han tyckte synd om mig & varför han ville kyssa mig vet jag faktiskt inte. Allt jag visste var att jag hade ett hål i mitt hjärta & att jag var en idiot för att jag trodde att Niall gillade mig. Jag reste mig segt upp & mitt huvud kändes tungt. Jag ville igentligen ligga kvar på marken för evigt men då skulle jag visa mig svag. Jag kollade min mobil & såg att jag hade 66 missade samtal & 19 nya sms. 35 samtal från pappa, 5 från Niall, 7 från Louis, 6 från Harry, 8 från Liam & 5 från Zayn. Sms stod det typ bara sammasak på. '' Vart är du?'' ''Hur mår du?''

'' Kom hem''. Jag suckade & började följa stiget ut ur skogen. Jag var mitt gamla jag i gen. Tom & tråkig.

Jag öppnade dörren försiktigt & alla kastade sig på mig. Jag visade inte en minn.Alla bommbade mig med frågor.

- Take it easy, im here right? sa jag & gick i väg. Jag gick upp på mitt rum & kom på att till & med pappa var hemma. Jag tog fram mitt rakblad & skärde ett sår på min arm. Inte jätte djupt men det kändes bra. Jag la mig i min säng & blundade. Det var två saker jag var tvungen att göra. 1. Glömma Niall & gå vidare. 2. Skita i mina känslor. Fast det borde vara två lätta saker så var det svårt. Jag hade inte kännt Niall länge men dom känslorna jag fick när jag tänkte på honom var obeskrivliga. Jag blev lycklig & ville bara vara i hans famn för alltid & det med mina känslor var kanske lättare men ändå svårt. Jag vet att jag inte visat känslor på år men dom dagarna jag gjort det hade fått mig så lycklig! Jag suckade & somnade.

~2 Månader senare~

Jag gick ner för att äta. Fattar inte varför pappa är så envis med att alla ska äta i hop. Jag var bara tvungen att se Niall då. Jag såg han varje dag men jag visade inget. Jag försökte gå vidare men av någon andledning var det svårt.

- Hey my littel girl sa pappa när jag satte mig vid matbordet. Jag stirrade tomt på honom & började lägga upp mat på min tallrik. Det blev inte speciellt mycket eftersom jag ätit dåligt på sistone & jag brukar ofta bara peta i maten.

- THAT'S IT! Jag rycktes tillbaka till verkligheten & tittade på pappa som stirrade förbannat på mig.Louis,Niall, Liam, ZAyn & Harry tittade chockat på honom.

- What? frågade jag ointresserat.

- I CAN'T HANDEL THIS SHIT! skrek han & jag visade bara ett tomt svar.

- What shit? sa jag lungt.

- This... You are boring and don't show any emotions! I'm thinking of sending you to a boarding school! sa han argt. Jag stirrade på pappa.

- You are an idiot do you know that? I HATE LONDON! I HATE THIS HOUSE & I HATE MY FUCKING LIFE AND ALL YOU THINK OF IS THAT IT'S ANNOYING FOR YOU THAT I DON'T SHOW EMOTIONS? skrek jag & jag hade reste mig från min stol. Pappa stirrade chockat på mig. Killarna visste nog inte vad dom skulle säga.

- You... I... pappa stammade & stirrade rakt fram.

- I even thinking of moving to mum even if she hates me! jag sänkte rösten lite grann sen kastade jag i väg min tallrik & gick. Jag gick in i min gaderob & hittade min gitarr som var lite dammig. Hade inte spelat på länge men jag tog upp den & tänkte på en bra låt. Jag började spela min favorit låt. The A Team med Ed Sheeran. Jag älskade den låten & det kändes bra att rycka med i texten men hela tiden snurrade frågor runt i mitt huvud. Varför levde jag? Varför hade Niall varit påväg att kyssa mig? Vem var den där tjejen? Varför undvek Niall mig? Varför undvek jag killarna? Jag ställde i från mig gitarren med en suck. Jag gick ut till mitt rum & tog fram rakbladet. Jag skärde ett nytt sår brevid dom alla andra jag gjort dom senaste 2 månaderna. Mina armar hade börjat bli fulla med ärr. Jag la med skakig hand i från mig rakbladet & blundade. Gillade jag Niall fortfarande? Jag tänkte på hur snygg Harry varit på sistone... Gillade jag Harry? What? Nej jag gillar ingen av dom! Eller gör jag? Varför ska allt vara så komplicerat?

_______________________________________________________________________________________________________________________

Så vet att jag inte bloggat på några dar därför extra långt inlägg. Nu blir det lite drama & hoppas ni gillar det. KOMMENTERA!! :DDDD<33

Rose's perspektiv:

Jag vaknade upp nästa morgon i soffan med Niall's armar runt mig.(Har nog glömt att berätta att killarna har flyttat in hos oss. Pappa är även deras maneger & därför så ska dom bo här)Christofer i London? Vad skulle han göra? Hångla med mig & sen sticka till första bästa tjej? Nej han skulle inte få komma i närheten av mig! Jag smög försiktigt ut ur hans grep runt mig & tittade på han. Han var väldigt söt när han sov. Jag log & gick in till köket. Jag tog fram en lätt frukost & skyndade mig att äta.När jag var klar sprang jag upp i mitt badrum & tog en dusch. Det kändes shönt att känna vattnet mot min hud & jag slappande av för en stund.

Jag gick ut ur duschen med handuken virrad runt mig. Jag gick in i walk in closeten & tog på mig ett par jeans & ett linne. Håret borstade jag igenom & satte upp i en toffs. Min walk in closet var ganska stor & hade spegel så jag gick aldrig ut ur rummet för att fixa håret. Jag gick mot ett ställ där min kläder hängde som skulle var apå galgar. Jag flyttade dom & tog ut min gitarr. Ingen visste ingenligen inte att jag spelade gitarr & sjöng. Jag har alltid gjort det i smyg när jag behöver tänka. Jag satte mig på en pall & började spela på gråter bara i regnet. Jag sjöng samtidigt som jag spelade & jag kunde hela låten utantill. Litar inte på ngåon & allt är hennes fel...När jag sjöng den menningen slutade jag spela. Det stämde väldigt bra in. Hela låten stämde in på Christofer. Jag hade svårt att lita på folk efter vad han gjorde mot mig. Jag längtade efter min dejt med Niall men ändå? Jag berättade precis för honom om Christofer... gjorde han det för att vara snäll? Skulle han ignorera mig efteråt? Jag var lite tveksam. Jag suckade & började spela på en annan låt. Enda sen one direction kom hem till oss vilket var typ 4 dar sen? Så hade jag i alla fall bröjat lyssna på deras musik & jag måste erkänna att dom var bra. Jag började spela på i wish. Rycktes med i musiken & gick in i sången. Snart existerade inte världen runt mig utan bara musiken & bilderna som fanns i mina tankar. Det var bilder på Niall. När han log, hans ögon, hans skratt spelades om & om i gen, när han sov & i går kväll när jag somnat på hans bröst.

- ROSE! you got a guest skrek pappa & jag vakande upp ur min egen värld. Jag suckade & gick ner till dörren. Jag frös till i hallen när jag såg Christofer. Pappa vissta att vi varit i hop men han visste int eom vad han gjort eller att vi gjort slut.

- Hej babe sa han & kramade om mig. Jag rörde inte en muskel. Pappa hade lämnat oss i fred & han log korkat mot mig.

- Kalla mig inte det sa jag & jag måste erkänna att jag lätt skrämande men Chris skulle inte bry sig.

- Men kom i gen Rose älskling sa han & pressade sina äckliga läppar mot mina. Jag fick en chock & tryckte bort han.

- DIN JÄVLA IDIOT! skrek jag & smällde till honom på käften.

- Jag tänker låtsas som du inte gjorde det där! sa han argt.

- Bara stick jag stirrade mot han & han fick ett hånleende på läpparna.

- Nepp, din pappa har sagt att jag får bo här i en vecka skrattade han.

- Han VAD?!? du måste skoja sa jag & sprang upp på mitt rum.

_____________________________________________________________________________________________________________________

I know, väldigt kort del men har inte orken att skriva. Men lovar bättre del i morgon. Kommentera vad ni tycker :)

Rose's perspektiv:

Plötsligt kände jag hur jag långsamt blev medveten om världen runt mig. Min arm sved & gjorde ont. Jag ville inte öppna ögonen men tvingade sakta upp dom. Jag flackade lite med blicken men när jag sedan såg allt såg jag att jag låg i en sjukhus säng. Jag fick långsamt tillbaka minnet & fattade inte riktigt vad jag gjorde här. Jag hade skärt mig men hur kom jag hit? Jag tittade mig omkring i rummet & allt var tyst & stilla.

- Excause me? Im Mr.Hennrich sa en ganska gammal man.

- He..Hey sa jag en anning hest.

- How are yoy feeling Ms. Andersson?

- Good i guess sa jag & rösten var inte lika hes längre.

- Well then i guess you can come home to day & you have some people waiting on you sa han vänligt.

- You can let them in sa jag & han nickade. Han lämnade rummet & jag slöt ögonen. Jag orkade inte med detta & jag ville verkligen inte ligga på sjukhus. Jag var glad att jag skulle få komma hem men det kändes ändå inte riktigt bra.

- Is she ded? frågade en hackig röst. Jag slog upp ögonen & såg killarna runt mig.

- Hey guys sa jag & tvingade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli så jag kollade mot Niall som hade rödsprängda ögon. Han såg ledsen & orolig ut. Varför skulle han vara det? Vad spelade det för roll om jag inte vaknat?

- Oh my god, we have been so worried! sa Liam & tittade oroligt på mig.

- Why? jag tittade chockat på dom.

- Because you are our friend & think if you woulden't wake up sa Louis & stirrade på mig.

- Whatever mumlade jag & reste mig från sängen. Jag gick in i badrummet & bytte till mina egna kläder & sedan gick jag ujt till dom andra. Vi gick & skrev ut mig. Vi tog en taxi hem till mig & jag la mig i soffan sirekt. Jag kände mig helt slut.

- The doctor said you needed to rest sa Niall & tittade oroligt på mig.

- I know, where are the other guys? sa jag förvånat.

- They went out so it's only you & me here sa han. Only you & me... Orden ekade i huvudet & jag lyste upp i ett leende. Jag vet att det inte betydde något men ändå.

- Do you know that you are really beutiful? sa Niall plötsligt & jag tittade chockat på honom.

- Thanks, but i am not! sa jag bestämt.

- Yes you are sa han & satte sig i soffan. Jag satte mig upp & så att vi satt öga mot öga nästan. Jag höll andan när jag stirrade in i hans vackra ögon.

- I... I .. No sa jag & lyckades slita mig bort från ögonkontakten.

- Why don't you belive me?

- Because im a freak sa jag svagt & mina ögon tårades upp.

- What?... NO! You are NOT a freak sa han & tittade sorgset på mig. Höll han på att börja gråta?

- Right... sure we say that sa jag ironiskt.

- Why would you think that you are a freak?

- Because Christofer said it sa jag svagt & mina tårar började rinnna ner för mina kinder.

- Stop cry ... please, Who is Christofer? sa han & tittade sorgset på mig.

- My ex... He cheated on me & calld me a freak grät jag fram & lutade mig mot Niall's bröstkorg.

- You are not an idiot & this guy Christofer is an idiot! Rose... Would you like to go out whit me? Jag tittade chockat på honom & mina tårar slutade.

- Yes i would love to sa jag & Niall lyste upp i ett leende. Jag ska på dejt med Niall Horan, Han kanske gillade mig i alla fall? Plötsligt ringde min mobil & det var okänt nummer. Jag ursäktade mig & gick i väg för att svara.

- Hello?

- Heeej Babe! Jag frös till is när jag hörde den rösten. Nej, nej, nej! Vadå babe? Han klargjorde tydligt att han inte ville ha något med mig att göra!

- Ch... Christofer! Jag är då fan inte din babe röt jag ut.

- Men älskling då, take it chill! Hörde att du flyttat förresten. men var inte orolig jag kommer & hälsar på i morgon skrattade han & jag kunde inte andas. Han vad?

- DU VAD?!? NEJ NEJ NEK! skrek jag & Niall tittade underligt på mig. Jag gav ett ursäktande leende & gick ut.

- Ses i morgon babe sa han & la på. Jag gick med tunga steg in i gen. Nej han får inte sabba allt. Nej varför?

- Who was it? sa han vänligt.

- Oh nobody really skrattade jag & satte mig i soffan.

- Oh okey... Be ready tomorrow 7 pm and we will have an wonderful date sa han & gav mig ett av världens finaste leenden.

- OKey, movie? Jag väntade inte på Niall's svar utan satte på The Last Song direkt. Men jag kunde inte fokusera på filmen även om jag låg i Niall's famn. Christofer i London? Helvete!

Rose's perspektiv:

Jag gick brevid Niall & kunde inte sluta le. Hur kunde en kille få mig knäsvag? Hans ögon var förtrollande & hans leende fick det att pirra i magen som aldrig förr. Men jag kunde du inte gilla honom? Varför skulle han gilla mig tillbaka? Jag är bara konstiga Rose som skär mig själv. Dessutom är Rose bara mitt smeknamn. Mitt riktigt namn hatar jag! Jag har aldrig gillat att heta Rosemarie men jag får acceptera läget & säga att mitt namn är Rose... Konstiga Rose som bara haft en kille i sitt liv. En kille som bara var otrogen & slog mig & kallade mig missfoster... Jag kände helt plötsligt hur mina ögon tårades upp & jag såg att killarna hade stannat utanför en affär. Jag hade händerna fulla med kassar & det kan väl inte vara så himla långt till mig hus?

- Guys.. I need to... go sa jag & sprang i väg. Jag hörde hur dom ropade mitt namn & hur tårarna rann ner för mina kinder. Varför skulle jag bli kär i en kändis? Varför hade jag varit i hop med Chrisofer innan, jag hade ju bara varit ledsen av honom? Varför finns jag ens? Jag rusade in genom dörren på mitt hus & sprang upp till mitt rum. Jag tog fram min rakhyvel & pressade den hårt mot min hud på armen. Ja skärde & såg hur blodet rann ut. Jag ångrade mig alltid när jag skärde mig men det kändes ändå lite bättre. Mina tårar rann ner för mina kinder & jag var glad att pappa inte var hemma. Han brukade inte vara hemma så ofta på dagarna. Jag la mig ner på golvet & lätt blodet rinna. Minuterna gick & jag kände att jag blev tröttare & tröttare. Innan allt blev svart hörde jag hur ytterdörren öppnades & jag hörde svaga röster i från hallen där nere. Mina ögon stängdes & allt blev svart.

Niall's perspektiv:

Jag såg hur Rose sprang i väg & hörde svaga snyftningar.

- What's whit her? frågade Louis chockat.

- I don't know but i think we should follow her sa jag & tittade oroligt på dom andra.

- Shit, she said that she have been cut her self before sa Liam & stirrade på oss.

- She told you that? sa jag. Jag var chockad att hon berättat det för Liam men inte för någon annan. Tänk om hon skadade sig? Jag fick panik. Jag var rolig för henne, jag hade kanske bara kännt henne i typ 2 dar men hon var speciell. Hon var vacker & även om hon verkat dyster så när hon log så var det vackraste leende jag någonsin sett. Jag ville bara krama om henne & kalla henne min. Jag vaknade upp ur mina tankar när Harry pratade.

- Come on! We need to follow her sa han & vi sprang efter. Vi sprang hem till henne för att kolla om hon var hemma. När vi kom till dörren så var den upplåst men henne's pappa skulle inte vara hemma på hela dagen så hon var antagligen hemma.Vi delade upp oss & jag kollade vardasgrummet. Plötsligt hörde man hur Zayn ropade på oss. Vi sprang upp till hennes badrum & på golvet låg hon medvetslös. Henne's arm blödde & jag fick tårar i ögonen. Det gjorde ont att se henne sådär. Tänk om hon dog? Tänk om hon inte vaknade? Det snurrade runt i mina tankar & jajg var inte medveten om min omgivning. Jag satte mig brevid henne & hörde hur Liam pratade i telefon.

- The ambulance is on their way hörde jag svagt från Liam & jag bara satt i chocktillstånd & tittade på henne. Hennes vackar ljusbruna hår låg prydligt brevid henne & hennes ögon var stängda. Kunde hon inte bara öppna dom & allt blev bra? Efter en liten stund hörde jag hur sirener närmade sig & ambulans personal kom in till rummet.

- What happend? frågade en tjej i som såg ut att var kanske 30? På henne's namnbricka stod Tammy.

- She have probebly cut her self sa Harry & jag vaknade plötsligt upp ur allt & jag stirrade på dom runt omkring mig.

- Okey, one person can come whit her in the ambulance. Hwo will that be? sa hon & tittade på oss. Två killar kom in & hämtade upp henne på en bår.

- Niall, you should come whit her sa Louis vänligt & jag tittade på dom.

- O..Okey sa jag med tårar i ögonen. Jag följde med ut & satte mig i ambulansen. Efter en kort stund så var vi vid sjukhuset & allt gick fort. Jag fick sätta mig i väntrummet & efter en stund kom killarna.

- How are you Niall? sa Zayn & tittade oroligt på mig.

- How i am? The important thing is how she is! sa jag lite smått irriterad. Jag menade inte att vara tjurig mot Zayn men jag var så irriterad för jag inte visste vad som kommer hända med henne.

- Niall... You really like her don't you? sa Liam vänligt.

- I know it's sounds crazy because i only known her for like two days but yes i do sa jag & tittade ner i marken.

- Well i guess it's love at first sight or somwthind, but Niall don't rush in to something sa Louis & jag tittade på honom. Jag var ganska känd för att göra det & jag var glad att dom brydde sig om mig men jag var snart 19!

- Don't tell me what to do snäste jag. Louis stirrade chockat på mig.

- She is three years younger than you and if you rush in to things she can hurt you snäste Louis tillbaka. Jag började bli irriterad nu. Jag kände henne kanske inte så väl men inte är hon väll en sån person?Hon är annorlunda.

- Take it's easy guys! I don't think she would hurt him Louis but Nial, Louis have right just don't rush in to thigs to fast sa Liam vänligt. Jag gav bara en nick & stirrade sedan ner i golvet i gen. Effter en stund hördes fotsteg i korridoren & jag tittade upp.

________________________________________________________________________________________________________________

I KNOOOW kort inlägg & jag har inte uppdaterat på länge men jag måste plugga & skit till två prov på ons & så har jag inte haft tid. Lovar ett nytt inlägg i morgon! Bildlöst kapitel men hoppas inte det gör något :) Kommentera vad ni tycker, skrev föresten i ett annat perspektiv & hoppas ni gillar det :)

Rose's perspektiv:

Dom här killarna var sjuka. Dom fick mig att skratta & le & inte tänka på alla problem. Det kändes anorlunda när jag är med dom. Det känns naturligt, inte som när jag är med alla andra. Vi satt & åt pizzorna som vi hade beställt & alla hade verkligen jätteroligt. Det var sjukt hur mycket jag skrattat på typ en timma. Dessutom så blev jag lycklig när jag kollade på Niall. Han var så söt. Det blonda håret, dom blå ögonen, Hans irländska dialekt, han var så söt med sin tandställning & jag vet inte han var sjukt gullig. Höll jag på att bli kär? Nej det får jag inte. Kärlek är en dum känsla & jag har lovat mig själv att inte bli kä...

- ROSE! Are you there? skrek Louis plötsligt & jag hoppade till av rädsla.

- Oh sorry... i was just thinking sa jag & alla skrattade åt mig. Jag räckte ut tungan & tog ett till bett av min pizza.

- So what do you wanna do now? sa Liam & log mot alla.

- I want to see a movie sa Harry & alla nickade instämande.

- Are you kiding whit me? It's really nice wheater out side and it's like 6 pm only? sa jag & tittade mot dom. ( Jag hade kommit till London för 4 timmar sen )

- She has right... We can do something else & tonight watch a movie sa Niall & blinkade mot mig.

- Yeah she has sa Zayn & Harry suckade.

- FIIIIINEEEE! sa han & låtsades bli arg. Vi skrattade åt honom & satt ett tag & pratade om vad vi skulle göra. Efter 2 timmar hade vi inte kommit på något så det fick bli film. Vi gick till ett bio rum vi hade & så satte vi oss i soffan. Jag sprang & hämtade chips, godis & läsk först.

- I want to seeee the grudge sa Harry & jag skackade på huvudet.

- NO WAY! skrek jag & alla killarna stirrade på mig.

- YES WAY sa Louis & jag stirrade argt på honom. Han var alltid tvungen att tycka tvärtimot.

- Come on! I don't want  sa jag tjurigt. Det blev till slut att dom fick sin vilja i genom. Jag satt i mellan Niall & Harry & under hela filmen så tryckte jag mig närmare Niall. När filmen var sut så märkte jag att jag satt i hop tryckt mot Niall & jag flyttade mig genast. Jag började rodna men såg att Niall sov. Alla sov faktiskt. Jag smög försiktigt upp på mitt rum & lätt dom sova kvar där. När jag bytt om till pjamas så la jag mig i min säng & somnade.

- HUUUUNNNYYY it's breakfast! Jag vaknade av att pappa skrek på mig & jag suckade. Jag gick segt upp ur sängen & satte upp mitt hår i en slarvig bulle på huvudet. Jag gick ner i en förstor tröja & ett par mjukisbyxor & stannade när jag såg min pappa & one direction sitta vid matbordet.

- Em... hey, what are you guys doing here? sa jag chockat.

- Well we fell a sleep yesterday & no one wake us up sa Zayn trött. Jag skrattade till & pappa stirrade påmig med stora ögon.

- Yeah right sorry i forgot that sa jag & satte mig ner.

- You seem to be in a good mood sa pappa & studerademig nogrant.

- Yeah, isn't it funny? All i needed was to get away from Sweden skrattade jag. Pappa gav mig en nick & gick sedan i väg från matbordet.

- So do you wanna hang whit us today? sa Harry & log.

- Yeah sure, what are we gonna do? sa jag & tog en tugga av min macka jag gjort.

- Hmm... SHOPPING! skrek Zayn & jag ryckte till.

- You like shopping? funny... but shure sa jag & log.        

_____________________________________________________________________________________________________________________________

Kapitel 3, i know lite segt men har inte liksom börjat komma in i den än :) minst 2 kommentarer för nästa kapitel :)

Rose's perspektiv:

Det hade gått några veckor sen mamma & pappa skiljde sig. Pappa hade åkt i väg inte långt efteråt & jag skulle komma när skolavslutningen var avklarad. Jag gick ut 9:an & pappa ville såklart att jag skulle gå klart skolan innan jag flyttade så jag hade bott hos mamma. Det hade varit några tuffa veckor eftersom mamma gnällde att det var mitt fel att pappa tog ut skillsmässa. Jag hade bara suckat & gått till mitt rum.  Men nu var jag påväg & jag försökte sova lite eftersom det var en stund kvar innan vi skulle landa.  Jag blundade & sedan efter en stund så somnade jag.

Jag vaknade upp av att en flygvärdinna skakade lät om mig. Hon hade ett överdrivet glatt leende på läpparna & log mot mig.

- Excuse me but we have landed now sa hon lyckligt.

. Okey sa jag & tog mitt handbagae & gick ut från planet. Jag skyndade mig att hämta min väska på rullbandet  & gick sedan ut för att möta pappa som skulle vänta på mig. När jag såg han skyndade jag mig fram till han & han kramade om mig.

- heeello my littel girl sa han & jag förstod att han ville prata engelska & att han äntligen kunde sluta prata svenska. Jag vet att pappa inte gillat att bo i sverige men vad gör man inte för den man älskade? Jag hatar all sån skit men pappa trodde ju tydligen på sånt tjaffs.

- Hey dad sa jag & nickade mot han.

- Can we go home now? Im tired fortsatte jag & han nickade.

- Sure... Honey im gonna get some clients home tonight so don't be to ''on'' sa han & log.

- Huh? Why would i? sa jag skeptiskt.

- Because it's a very famous boyband sa han & jag stirrade på han.

- I DON'T listen to boybands sa jag med betoning på DON'T!

- Okey good then skrattade pappa & vi åkte hemmåt. När vi kom hem & jag såg huset fick ajg en chock. Herrejävlar. Jag vissade inget men jag var chockad. Jag visste att pappa var väldigt framgångs rik & jag visste att vi hade pengar men jag trodde inte att bara jag & pappa skulle bo i ett sådant hus.

- Nice house sa jajg nonchalant & gick ut ur bilen.

- Yes don't you think skrattade pappa.

- Are you and I gonna live there alone? sa jag & pappa nickade.

- Yes but i also have guest room so you can always invite you friends sa pappa & blinkade. Jag nickade & gick in genom dörren & när jag kom in så kom en jättesöt hund springades mot mig.

- That's your dog sa pappa & log mot mig.

- What? A dog?!? sa jag chockat. Pappa stirrade chockat på mig.

- Wha..What? sa jag & tittade nogrant på mig.

- That... That was a reaction... I haven't seen you react on something for years, well i seen smile sometimes but this sa pappa & log.

- Don't expect anything sa jag & tog med mig upp till vad som verkade vara mitt rum. Det var skit snyggt! Färgerna var väldigt ljusa & typ vitt. Rummet var stort & det stod en vit fluffig dubbelsäng i rummet. Det fanns ett skrivbord med en MacBook på, det fanns ett badrum & så fanns det walk in closet. Det fanns även ett jättesött hundhus & jag tittade mig omkring i rummet flera gånger in jag gick in. Jag satte ner min valp i rummet & jag ställde resväskan på golvet. WOW någonting sa mig att pappa tänkte skämma bort mig. Jag såg en stor glasdörr bakom typ vita lite lätt genomskinliga gardiner & jag gick bort till dörren. Den ledde ut på en stor balkong & jag såg hela baksidan här i från. Vi hade en väldigt stor tomt & det fanns en stor pool. Jag gick tillbaka in i rummet & bytte om till mjukiskläder, sen gick jag ner för att ta något att äta. När jag var i köket hörde jag dörren öppnas & röster. Jaha då var det där pojkbandet här. Jag hittade inget gott så jag tog ett äpple & började gå mot mitt rum men såklart var jag tvungen att passera hallen.

- Hey hunny meet the boys sa pappa & jag suckade.

-Hey sa jag ointressant & tittade på dom.

- Hey im Harry sa en kille med brunt lockigt hår.

- Im Niall sa en kille med blont hår & irländsk dialekt.

- Im Liam sa en kille med brunt hår.

- Im Louis sa den andra killen med brunt hår & den sista med svart hår presenterade sig som Zayn.

- Mhm sa jag & gick där i från. Jag kände dom chockade blickarna i ryggen men jag ignorerade dom & gick upp & la mig på min säng. Jag tog ett bett på mitt äpple & satte på min ipod. Jag valde Ed Sheeran med the a team. I mitten av låten så somnade jag med ett äpple i handen.

Jag hörde röster utanför min dörr men jajg brydde mig inte utan försökte somna om men efter en liten stund så kände kallt vatten över mig. Jag flög upp & kollade mig irriterat om i rummet. Jag såg dom där 5 killarna stå & skratta & i dörröppningen stod min pappa. Jag blängde på alla & sen gick jag in i badrummet & började torka mig. Jag hörde pappa prata med killarna.

- Im sorry... She is not the happiest girlin world suckade pappa & jag blev lite ledsen för det kan inte vara roligt för pappa att jag alltid är så deprimerad. Men mitt liv var väldigt jobbigt & jag orkade inte vara den glada typen. Jag kollade lite i badrumms lådorna & hittade en liten sax. Jag tryckte saxen försiktigt mot huden & skärde. Jag vet inte varför men det kändes bättre när jag skärde mig. Jag hade gjort det ett par gånger men Marie hade flippat ut & jag hade lovat att inte göra det i gen men skuldkänslorna över att vara en dålig dotter sköljde över mig så jag bara gjorde det. Jag torkade bort blodet & tog på mig en hoodie över. Jag gick ner & hörde killarna med pappa i köket.

- Hey... sa jag när jag kom in i köket.

- Hey honey... How are you? sa pappa, skit han visste att det var något. Det hade han alltid gjort.

- Im fine sa jag & tog ett glas mjölk men när jag sträckte på armen för att ta ner ett glas från kökskåpen skrek någon till. Jag vände mig om & såg att domalla stirrade på min arm.

- ROSE! what the hell have you done? skrek pappa & jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skyndade mig att dra ner armen men pappa flög upp från stolen & drog upp armen i gen.

- Nothing sa jag & stirrade i armen.

- Yes! Have cut you self in the arm? sa han & jag tog ett djupt andetag & nickade. Jag blev chockad för jag började gråta & det var längesedan. Jag tror pappa bev minst lika chockad. Jag skyndade mig upp på rummet & slängde mig på sängen.  Efter en liten stund knackade på dörren.

- Come in sa jag svagt.

- hey... sa en brunhårig kille. Jag tror han hette Liam.

- What do you want? suckade jag.

- Well me and the lads are taking a break and bath so we wonder if you want to join? sa han & log vänligt.

- I... I don't know, you guys must think im crazy because i cut myself sa jag & satte mig i sängen. Liam satte sig brevid mig & log.

- No we don't, do you wanna talk about it? I know that you don't know me but sometimes i can feel good to talk about it sa han vänligt.

- yeah... sure... Okey before i use to bee happy and '' show'' emotions. But then my parents start to fight and my mom seem to hate me so i cut my self like two times & then my best friend saw & i promist to don't to it again. I started to talk whit my granmother & she was always there for me until she died two years ago & then i my mom went crazy and she was yelling at me for exist and my mom & dad fight more. I cut myself again & i didn't show emotions anymore. I felt that they was stupid. I got a boyfriend but he cheated on me & then he calld me a freak so i cut myself again. My bestfriend wasen't happy but she was there for me and helpt me goet throug everything.  Then my parents got divorce & i moved here. It's just fells like my dad isn't happy whit me & that's why i cut myself now. So i have cut myself like five times if you count them sa jag & andades ut. Liam stirrade sorgset på mig.

- Im sorry for you sa han & jag log faktiskt mot han.

-It's okey, im use to everything sucade jag & mitt leende försvann. Min arm sveed & jag ville faktiskt ha kul.

- Okey but are you in? Having fun whit me and the lads?

- The lads? yeah sure sa jag & reste mig.

- Yeah the '' boys'' like you american says suckade Liam & jag log.

- Don't tell anyone Liam sa jag & han nickade.

- Ofcourse not. Liam gick ut & jag bytte om till bikini, sen gick vi ner & dom andra killarna hade redan fullt upp med att bada. Jag hoppade i direkt & alla skrattade.

Efter timmar med dom här killarna så måste jag erkänna att dom avr schyssta.

- IM HUNGRYYYY!!!! skrek Niall för typ femtielfte gången i dag.

- MEEE TOOO! skrek jag & alla skrattade. Jag hade alltid haft stor apptit & var alltid hungrig.

- Okey, pizza? sa Harry & vi alla nickade. Pappa hade stuckit ut en stund men killarna hade stannat & umgås med mig. Dom hade berättat mycket för mig & jag fick en ide. Jag stack ut i köket & hämtade en morot i kylskåpet. Jag gömde den bakom ryggen & gick fram till Louis.

- Louis i got a present to you sa jag blygt & han tittade chockat på mig.

- Okey, what is it? sa han chockat.

- it's a CARROT! skrek jag & höll fram moroten. Alla började skratta & även jag. Jag slutade skrattade & stirrade konstigt ut i luften. Hade jag precis skrattat? Jag hade inte skratta på år. Inte ens min bästavän hade fått mig att skratta. Alla killarna stirrade chockat på mig eftersom vid detta laget fattat att det avr sällsynt, Liam log uppmuntrande & jag började skratta i gen. Allas ansiktet hade varit skit roligt.

- You are laughing! skrek Niall & hoppade upp & ner. Jag nickade & fick ont i magen av skratt.

______________________________________________________________________________________________________________________

Så kapitel 2, vad tycker ni? kommentera gärna :)

Rose's perspektiv:

Jag vaknade upp utav att mina föräldrar bråkade i gen. Jag hörde hur mamma grät & skrek på pappa. Jag orkade inte med mer. Dom hade bråkat i snart år 10  men pappa vågar inte lämna mamma för vem vet vad hon kan göra. Jag heter i alla fall Rose Andersson. Jag har brunt hår & ljus blå/grå ögon. Jag är ganska smal men jag har ändå fina kurvor eller vad man ska säga. Jag är 16 år & jag är inte tjejen som brukar le. Jag brukar faktiskt inte visa så mycket känslor alls. Jag ville inte & hatade att visa känslor, det var dumt & varje gång jag gjorde det hände bara något dåligt. Jag grät nästan aldrig förutom om allvarliga saker. Jag brukade visa känslor, men det var när jag var liten. Jag har ingen anledning till att visa några känslor, mina föräldrar bråkar, när jag var 14 dog min mormor som var den enda jag kunde prata med om mamma & pappa! Den enda som kan få mig att le är min bästavän. Hon heter Marie & är 16 som jag. Vi bor båda i Stockholm eller typ. Lite utanför. Jag suckade & gick upp i sängen. Nu skulle jag gå ner & mamma skulle stirra på mig som om detta var mitt fel. Mamma ville nog inte riktigt ha mig men jag orkar inte slösa tid på att bry mig. Jag gick ner i min pjamas & log åt pappa som mötte mig med en kram.

- Du gumman sa pappa med sin engelska/svenska dialekt. Pappa hade flyttat i från London för att leva med mamma i Sverige eftersom mamma var svensk. Personligen tycker jag det är sjukt!

- Ja pappa sa jag & gav ett falskt leende. Pappa kunde jag le mot men bara ibland.

- Jo... Jag & din mamma ska skilja oss sa pappa & tittade oroligt på mig.

- VA?!? vad menar du? sa jag lite chockat. Jag kan erkänna att det känns bra eftersom dom bråkat så länge men ändå.

- Jag ska flytta tillbaka till London & din mamma vet jag inte vad hon ska göra. Jag förstår om du vill tänka men du får välja vart du vill bo sa pappa lungt mot mig.

- Em... Jag... Jag drar till Marie sa jag & sprang upp på mitt rum. Jag tog på mig ett par jeans, en t- shirt & så tog jag min vita iphone & stack ner. Jag kollade ut & såg renget ösa ner så jag tog på mig mina stövlar & min regnjacka. Jag skyndade mig ut & sprang allt jag kunde mot Marie's hus. Hon bodde 2 km i från mig men jag hade alltid haft bra kondition.  Efter en liten stund var jag skit blöt & jag stod utanför Maire's dörr. Jag knackade & efter en liten stund öppnade's dörren av en trött Marie. Hon spärrade upp ögonen när hon såg mig.

- Meeeeen guuud gumman gåååå in! sa hon & drog ut på nästan varje ord. Jag gick in & tog av mig min jacka & stövlar.

- Här sa hon & kom men en handuk som jag torkade av håret & ansiktet med.

- Tack sa jag & gav henne en kram. Det var som hemma hos Maire eftersom jag tillbringade så mycket tid här. Marie visste om mina föräldrar's bråk & jag berättade allt för henne men det var en annan sak att prata med min mormor.

- Dina föräldrar? sa hon & tittade förstående på mig. Jag nickade & vi gick upp på henne's rum.

- Ja men det är en annan sak nu liksom sa jag & suckade.

- Vadå? hon log vänligt & vi satte oss på hennes säng.

- Mamma & pappa ska skilja sig & pappa ska flytta till London sa jag & hon tittade chockat på mig.

- What? W.O.W vem ska du flytta med? sa hon & granskade mig nyfiket.

- Ja...  Jag vet inte sa jag tyst. Hon suckade & jag tittade ner i mitt knä.

- Flytta till London! Hur häftigt skulle inte det vara? sa hon & skrattade.

- Ja men vi skulle inte kunna träffas? sa jag tyst.

- Sant, men jag kan hälsa på? Jag vet att du vill flytta med din pappa! Du avgudar han & du har alltid varit pappa's lilla flicka! Du gnäller alltid på din mamma men du & din pappa är bästisar sa hon & log. Det var sant det hon sa för jag & pappa hade alltid stått varandra nära. Jag brukade inte ''umgås'' med mamma utan jag var pappas flicka.

- Du har rätt! Tack älskling sa jag & log ett äkta leende.

- Sååå ska det vara, ett leende på läpparna! sa Marie & skrattade. Jag reste mig upp & hon följde mig till dörren. Jag tog på mig & gick ut. Jag fick låna ett paraply som var hel svart & jag traskade långsamt hemåt.

Jag kom in genom lägenhets dörren & var utsvulten!  När jag kom in så kramade pappa om mig & följde mig till köket. Mamma såg jag ingenstans & jag orkade som vanligt inte bry mig.

- Vad har du bestämt dig för? sa pappa & tittade nogrant på mig. Jag hatade att folk alltid tittade på mig men det var bara för att dom ville se om jag kunde visa några tecken på känslor men nej! Jag visade inga även fast jag hade dom.

- Ja det har jag, pappa gör dig redo för att packa, vi ska till London sa jag & gav pappa en falskt / äkta leende.

- Verkligen, så roligt gumman sa pappa & pússade mig på pannan sedan gick han i väg. Antar att han hade mycket att göra. Pappa var en musikproducent så pengar hade vi gott om. Pappa var ganska känd bland musikbranchen men jag hade aldrig träffat någon av hans klienter. Jag tog något snabbt att äta & gick upp på itt rum. Jaha dags att börja packa & sen åka till London. Herregud, jag ska flytta!

  __________________________________________________________________________________________________________________________________

Såå där, del 1 på min nya novell. Hoppas ni gillar den :) tror den blir bättre än min andra ;)