Rose's perspektiv:

Jag vaknade upp utav att mina föräldrar bråkade i gen. Jag hörde hur mamma grät & skrek på pappa. Jag orkade inte med mer. Dom hade bråkat i snart år 10  men pappa vågar inte lämna mamma för vem vet vad hon kan göra. Jag heter i alla fall Rose Andersson. Jag har brunt hår & ljus blå/grå ögon. Jag är ganska smal men jag har ändå fina kurvor eller vad man ska säga. Jag är 16 år & jag är inte tjejen som brukar le. Jag brukar faktiskt inte visa så mycket känslor alls. Jag ville inte & hatade att visa känslor, det var dumt & varje gång jag gjorde det hände bara något dåligt. Jag grät nästan aldrig förutom om allvarliga saker. Jag brukade visa känslor, men det var när jag var liten. Jag har ingen anledning till att visa några känslor, mina föräldrar bråkar, när jag var 14 dog min mormor som var den enda jag kunde prata med om mamma & pappa! Den enda som kan få mig att le är min bästavän. Hon heter Marie & är 16 som jag. Vi bor båda i Stockholm eller typ. Lite utanför. Jag suckade & gick upp i sängen. Nu skulle jag gå ner & mamma skulle stirra på mig som om detta var mitt fel. Mamma ville nog inte riktigt ha mig men jag orkar inte slösa tid på att bry mig. Jag gick ner i min pjamas & log åt pappa som mötte mig med en kram.

- Du gumman sa pappa med sin engelska/svenska dialekt. Pappa hade flyttat i från London för att leva med mamma i Sverige eftersom mamma var svensk. Personligen tycker jag det är sjukt!

- Ja pappa sa jag & gav ett falskt leende. Pappa kunde jag le mot men bara ibland.

- Jo... Jag & din mamma ska skilja oss sa pappa & tittade oroligt på mig.

- VA?!? vad menar du? sa jag lite chockat. Jag kan erkänna att det känns bra eftersom dom bråkat så länge men ändå.

- Jag ska flytta tillbaka till London & din mamma vet jag inte vad hon ska göra. Jag förstår om du vill tänka men du får välja vart du vill bo sa pappa lungt mot mig.

- Em... Jag... Jag drar till Marie sa jag & sprang upp på mitt rum. Jag tog på mig ett par jeans, en t- shirt & så tog jag min vita iphone & stack ner. Jag kollade ut & såg renget ösa ner så jag tog på mig mina stövlar & min regnjacka. Jag skyndade mig ut & sprang allt jag kunde mot Marie's hus. Hon bodde 2 km i från mig men jag hade alltid haft bra kondition.  Efter en liten stund var jag skit blöt & jag stod utanför Maire's dörr. Jag knackade & efter en liten stund öppnade's dörren av en trött Marie. Hon spärrade upp ögonen när hon såg mig.

- Meeeeen guuud gumman gåååå in! sa hon & drog ut på nästan varje ord. Jag gick in & tog av mig min jacka & stövlar.

- Här sa hon & kom men en handuk som jag torkade av håret & ansiktet med.

- Tack sa jag & gav henne en kram. Det var som hemma hos Maire eftersom jag tillbringade så mycket tid här. Marie visste om mina föräldrar's bråk & jag berättade allt för henne men det var en annan sak att prata med min mormor.

- Dina föräldrar? sa hon & tittade förstående på mig. Jag nickade & vi gick upp på henne's rum.

- Ja men det är en annan sak nu liksom sa jag & suckade.

- Vadå? hon log vänligt & vi satte oss på hennes säng.

- Mamma & pappa ska skilja sig & pappa ska flytta till London sa jag & hon tittade chockat på mig.

- What? W.O.W vem ska du flytta med? sa hon & granskade mig nyfiket.

- Ja...  Jag vet inte sa jag tyst. Hon suckade & jag tittade ner i mitt knä.

- Flytta till London! Hur häftigt skulle inte det vara? sa hon & skrattade.

- Ja men vi skulle inte kunna träffas? sa jag tyst.

- Sant, men jag kan hälsa på? Jag vet att du vill flytta med din pappa! Du avgudar han & du har alltid varit pappa's lilla flicka! Du gnäller alltid på din mamma men du & din pappa är bästisar sa hon & log. Det var sant det hon sa för jag & pappa hade alltid stått varandra nära. Jag brukade inte ''umgås'' med mamma utan jag var pappas flicka.

- Du har rätt! Tack älskling sa jag & log ett äkta leende.

- Sååå ska det vara, ett leende på läpparna! sa Marie & skrattade. Jag reste mig upp & hon följde mig till dörren. Jag tog på mig & gick ut. Jag fick låna ett paraply som var hel svart & jag traskade långsamt hemåt.

Jag kom in genom lägenhets dörren & var utsvulten!  När jag kom in så kramade pappa om mig & följde mig till köket. Mamma såg jag ingenstans & jag orkade som vanligt inte bry mig.

- Vad har du bestämt dig för? sa pappa & tittade nogrant på mig. Jag hatade att folk alltid tittade på mig men det var bara för att dom ville se om jag kunde visa några tecken på känslor men nej! Jag visade inga även fast jag hade dom.

- Ja det har jag, pappa gör dig redo för att packa, vi ska till London sa jag & gav pappa en falskt / äkta leende.

- Verkligen, så roligt gumman sa pappa & pússade mig på pannan sedan gick han i väg. Antar att han hade mycket att göra. Pappa var en musikproducent så pengar hade vi gott om. Pappa var ganska känd bland musikbranchen men jag hade aldrig träffat någon av hans klienter. Jag tog något snabbt att äta & gick upp på itt rum. Jaha dags att börja packa & sen åka till London. Herregud, jag ska flytta!

  __________________________________________________________________________________________________________________________________

Såå där, del 1 på min nya novell. Hoppas ni gillar den :) tror den blir bättre än min andra ;)

 

Katrina

16 maj 2012 21:09

Hej, älskar den nya novellen, vet att det bara finns ett kapitel men den är skit bra än så länge :)

StorysOfOneDirection

17 maj 2012 14:01

hej, tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt till blog.se Jag kommer inte fortsätta på denna jg håller på med utan har börjat med en ny på blogg.se, den är kommer bli skit bra och det vet jag och ni som läser hopps ni följer med till blogg.se   http://storysofonedirection.blogg...

Tidigare: - Rose... Niall really likes you. I don't know why he kisst that girl but i know that he got some... Mer kunde han inte säga innan pappa ropade på mig. - ROSEMARIE! Han använde mitt hela namn... Vad har hänt? Pappa använde det bara när ...

det saknas 2 kommentarer på förra kapitlet? varför så dålig på att kommentera? det tar inte många sekunder att ge ut en kommentar om kapitlet & ju snabbare desstu fortare får ni kapitlet så sätt fart att kommentera! :) ...

Rose perspektiv:   Varför måste allt vara så komplicerat? Jag kan ju knappast börjat gilla Harry? Jag gillar verkligen verkligen Naill men det kommer ju knappast hända något mellan oss? Dessutom fattar jag inte att jag precis skrikt att jag hatad...

                  Rose's perspektiv:   Nej, Nej, NEJ! Han får för fan inte bo hos oss. Hur ska jag orka? Helvete... Jag låg på min säng & stirrade upp i tacket. Jag kände tårarna bränna i ögonen & sedan hur dom rann ner för mina kinder. Varf...