Jag har bytt till blog.se Jag kommer inte fortsätta på denna jg håller på med utan har börjat med en ny på blogg.se, den är kommer bli skit bra och det vet jag och ni som läser hopps ni följer med till blogg.se

http://storysofonedirection.blogg.se/ där är den och hoppas ni fortsätter läsa kram.

Tidigare:

- Rose... Niall really likes you. I don't know why he kisst that girl but i know that he got some... Mer kunde han inte säga innan pappa ropade på mig.

- ROSEMARIE! Han använde mitt hela namn... Vad har hänt? Pappa använde det bara när det var något allvarligt. Jag gick ner & såg pappa med rödgråtna ögon.

- What happend? frågade jag panikslaget. Killarna kom in i köket där jag & pappa stod.

- Your mom... She is dead!

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Rose's perspektiv:

Orden ekade i huvudet. Nej inte kunde det vara sant eller? Min mamma död? Nu? När jag behövde henne som mest? NEJ! Jag kände hur mina ögon vattnades & min knän blev svaga. Jag ville inte gråta inför alla utan jag ville visa mig stark & gå där i från men i stället så lät jag knäna vika sig & jag föll gråtandes ner på golvet. Allt blev suddigt runt om mig. Jag var inte medveten om världen om mig. Allt jag kände var hur verkligeheten försvann i från mig & hur mitt hjärta gick sönder. Mina tårar rann & mitt huvud dunkade. Varför? Hur? När? Var det pågrund av alcholen? Hade mamma tagit självmord? Hade hon krockat? Hade någon dödat henne? Tusentals frågor snurrade i min hjärna men jag kunde inte fokusera på dom när mina tårar rann. Min näsa blev snorig & min mun blev torr. Men jag orkade inte bry mig. Jag kände hur mina ögon sakta stängde sig.

'' Haha din patetiska unge! Tror att du betyder något för någon av oss? Varken din far, jag eller någon annan vill ha dig din fula skitunge!''

'' Nej, du ljuger! Niall...''

'' Lämnade dig för en anna eller hur? Å juste ni var ju aldrig i hop, du betyder inget!'' Orden kom från ingenstans men jag svarade & fick svar i tillbaka. Allt var svart. Någon kom gåendes mot mig... Ett skratt, ett hånskratt.

'' Oh Rose your idiot! You are so ugly & you should die'' skrattade rösten. Niall...

'' Niall please! Why? Why should i die?''

'' You are horrible & ugly like shit!''

'' KILL ME THEN! GO AWAY! I THOUGHT I WAS YOUR FRIEND?!?''

'' NO!'' Ordet ekade. Jag ville dö & aldrig mer komma tillbaka.

Niall's perspektiv:

2 Månder utan att hon pratat eller tittat på mig. 2 månder utan henne & henne's känslor. När vi kom in i köket & jag såg henne's sorg blev jag glad & ledsen. Lycka över att hon visar känslor men sorgen inom mig är större. Henne's mamma är död & hon är ledsen. Jag bärde upp henne på henne's rum. Hon grät så mycket at jag tror inte ens hon märkte det. När jag lagt henne i sängen grät hon i en halvtimme innan hon somnade. Jag satt brevid henne & såg hur hon grät i sägen.

- Niall please! Why? Why should i die? sa hon & hon grät. Jag stirrade på henne. Frågade hon nyss varför hon skulle dö?

- What? No you should'nt die? sa jag lungt.

- KILL ME THEN! GO AWAY! I THOUGHT I WAS YOUR FRIEND?!? Hon skrek & jag såg att hon blunadade. Hon drömde. Jag började gråta. Jag ville inte se henne såhär. Hon sprang i väg den gången ett fan hade kysst mig. Jag kände inte ens person. Hon hade börjat prata & sedan kysst mig. Jag hittade inte henne efter det & sedan tittade hon inte ens på mig. Det hade smärtat & jag ville krama & kyssa henne. Jag gillade verklige verkligen denna tjejen & att se henne såhär smärtade. 

- How is she? Jag hoppade till & såg henne's papap vid dörren.

- I ... I don't know. She is sleeping and talking in her sleep sa jag tyst och torkade bort mina tårar.

- Oh okey... I go down then mumlade han och gick ut. Jag suckade och slöt mina ögon.

- Niall?... Jag ryckte till & såg Rose's rödsprängda ögon stirra på mig.

- How are you? jag granskade henne & hon lutade sig mot mig & grät.

- I can't belive it! jag kände hur min bröstkorg blev blöt med henne's tårar. Jag kramade om henne & strök henne på ryggen.

- Who is she? sa hon efter en stund's tystnad.

-Who?

- Don't play stupid Niall, who is the girl you kisst? hon lät inte lika trött på rösten längre.

- I don't know... I fan i guess? I don't know the girl!

- So you kisst a fan?

- No a fan kisst me!

- aha... i understand.

- Rose ... Skulle jag berätta mina känslor? Vågade jag?

- Yes? frågade hon nyfiket.

- I ... I really like you, more than a friend! Hon var tyst en stund & tittade på mig.

- I like you too Niall, more than a friend sa hon & jag tittade på henne.

- Really?

- Yes! Jag kollade in i henne's underbart vackra ögon & böjde mig sedan framåt. Henne's läppar nuddade mina & tusentals fjärilar bubblade upp i min mage. Det var som våra läppar var gjorde för varandra. Jag kände hur hon log mot mina läppar & kyssen varade länge innan vi långsamt gled i sär varandra.

- Niall my mom... Why? hon grät & jag kramde hårt om henne.

- I be by your side no matter what! sa jag & så pussade jag henne i hår botten.

Liam's perspektiv:

Vad hade Naill gjort? Han satt i alla fall där uppe hos henne nu... Vi andra satt i soffan & tänkte antar jag. Vi var i alla fall tysta. Hon hade bara brytit i hop. Inte så konstigt men jag tror vi alla fick en chock. Jag såg på dom alla att dom var målösa. Hennes mamma hade dött & hon hade gråtit som aldrig förr. Dom andra var inte riktigt lika nära henne som jag var. Hon hade berättat en del grejer & jag var glad att hon litade på mig. Min mobil pep till & jag såg ett sms från Danielle. Jag log när jag såg det & öppnade det.

'' Heey darling, im home from the tour now! Been alot of dancing but maybe we can hang out now? Miss you xx''

Jag log extra stort & svarade snabbt.

'' Miss you really mutch! Yes ofcourse we can hang out!! I just need to check how everyone are... got a new friend & she is not feeling that good... :( xx''

'' Take your time... how about tomorrow?? xx''

'' Sounds good xx'' så fortsatte våran konversation ett tag.

Harry's perspektiv:

Jag var orolig för henne. VIlken chock det måste blivit för henne & jag vill inte att hon gör något korkat. Men även om vi inte känner varandra så bra är hon en väldigt schysst tjej. Jag vet att Niall verkligen gillar henne & jag hoppas allt går bra där uppe...

________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Nu får nu kapitel 9 även fast det saknas 2 kommentarer. Jag ska fösöka lägga upp mer än ett kapitel i morgon men jag kan säga att det är inte roligt att skriva om ingen kommenterar. Man vill ju bli uppmuntrad att skriva & man får mer skrivlust när folk kommenterar. Om inte ni kommenterar mer så lägger jag ner bloggen!

det saknas 2 kommentarer på förra kapitlet? varför så dålig på att kommentera? det tar inte många sekunder att ge ut en kommentar om kapitlet & ju snabbare desstu fortare får ni kapitlet så sätt fart att kommentera! :)

Rose perspektiv:

Varför måste allt vara så komplicerat? Jag kan ju knappast börjat gilla Harry? Jag gillar verkligen verkligen Naill men det kommer ju knappast hända något mellan oss? Dessutom fattar jag inte att jag precis skrikt att jag hatade mitt liv inför pappa & one direction. Jag gjorde det men att skrika ut det innför ett kännt popband är ju inte så vanligt...Jag ville åka hem till Sverige... Till mamma & Marie. Mamma har inte alltid hatat mig. Det började några år efter att mamma & pappa började bråka. I början var mamma stark & snäll mot mig även om jag alltid varit pappas flicka. Men några år senare började mamma dricka mer, mormor dog & ja då blev hon en annan person. Men nu ville jag bara känna mammas armar runt mig & jag ville vara liten i gen. Jag saknar den tiden då jag var typ 4 & mamma & pappa var bästisar & vi gjorde allt tillsammans. Nu ska jag snart fylla 17 & jag hatar mitt liv.

- Rose?... Jag hoppade till när jag såg Liam i dörr öppnigen.

- Liam? What do you want? Jag visade ingen reaktion även om jag inte visste vad jag skulle göra eller säga.

- Do you want to talk? frågade han försiktigt & gick in i mitt rum.

- About what Liam? Why are you talking to me? We haven't speakt in 2 months so why now?

- Excause me if i wanted to be nice but you are the one that gave been avoiding us! sa han lite irriterat.

- No, or yes but i have been avoding Naill! Not you other ones! sa jag argt. Liam ryckte till & tittade på mig.

- Why?

- Haven't Niall told you guys? Or why should he told you it wasen't something speciel...

- No he haven't sa han & satte sig på min säng jämte mig. Jag berättade vad som hänt. Att Niall var påväg att kyssa mig men sen kom den där idioten & dom hade kysst. Jag berättade att jag blev förkrossad & efter det så drog jag på mig mitt hårda skal i gen. Jag berättade att jag verkligen gillade Niall men att jag nämnde ingeting om min ''möjliga'' känslor för Harry. För jag gillade väl inte honom eller? Jag var i alla fall noga med att titta på Liam's reaction.

- Rose... Niall really likes you. I don't know why he kisst that girl but i know that he got some... Mer kunde han inte säga innan pappa ropade på mig.

- ROSEMARIE! Han använde mitt hela namn... Vad har hänt? Pappa använde det bara när det avr något allvarligt. Jag gick ner & såg pappa med rödgråtna ögon.

- What happend? frågade jag panikslaget. Killarna kom in i köket där jag & pappa stod.

- Your mom... She is dead!

______________________________________________________________________________________________________________________________

Sååå där nu blir det lite mer spänning. Minst 5 kommentarer om det ska komma upp något mer inlägg :)

Rose's perspektiv:

Nej, Nej, NEJ! Han får för fan inte bo hos oss. Hur ska jag orka? Helvete... Jag låg på min säng & stirrade upp i tacket. Jag kände tårarna bränna i ögonen & sedan hur dom rann ner för mina kinder. Varför började jag visa mina känslor? Jag har skrattat & gråtit på mer på typ 2 dar än jag gjort på mer än typ 8 år! Jag måste få tillbaka mitt hårda skal. Jag skulle på dejt med Niall & efter det så blir jag mig själv igen. Jag vill inte ha dom dumma känslorna när jag gråter för att min nagel gick av utan jag vill kunna skita i om världen hatar mig! Jag bestämde mig för att dra till Starbucks. Jag smög försiktigt ut ur huset & började sedan gå.

Jag hade kommit hem från Starbucks & satt nu på mitt rum. Jag tänkte på vad jag skulle ha på mig på dejten & jag fick en ide. Jag gick in i min gaderob & valde en klänning som var kort & utan ärmar. Den var svart med blommor på. Jag sminkade mig lätt med mascara & läppglans. Jag tog på mig ett par vita fjäderörhängen. Jag valde svarta pumps & lockade mitt långa hår. Jag stirrade in i mina blågrå ögon i speglen. Dom såg sorgsna ut. Jag kunde inte låta bli att stirra på mitt ansikte i speglen. Jag såg tråkig ut så varför ville Niall gå ut med mig? För att han tyckte synd om mig? För att han hörde om Christofer & ville vara snäll? Jag gjorde Niall en tjänst genom att säga i från sen. Jag såg en ensam tår rinna ner för min kind & jag lätt den rinna tills den ramlade mot marken. Jag suckade & satte mig på min säng. Det var en kvart kvar tills jag & Niall skulle på dejt. En kvart...Jag tog upp min mobil & gick in på twitter & Facebook. Jag såg att Marie var inne på Facebook & jag hade inte pratat med henne på evigheter.

'' Heeeeej gumman! :)<3'' skrev jag & fick snabbt ett svar.

''Heeej Rose, hur är det i London? Några snygga killar, ojuste inte din grej xd, Är huset stort? Saknar dig älskade gumman :D<33333''

'' Take it easy Marie, Jag ska snart på dejt, vet är i chock själv,huset är enormt & jag älskar London ;)<3''

'' Du ska på dejt? Vad har hänt med dig? Rose?''

''Ja det ska jag & jag visar mina känslor. Han har kommit innanför skalet! Men efter i kväll blir allt normalt jag vill inte visa känslor, vågar jag lita på han?''

'' Släpp aldrig in någon innanför skalet Rose, Han kan såra dig! Jag vill inte se dig sårad i gen!''

'' Jag vet... Men min dejt börjar nu måste dra älskling :)<3''

Jag loggade ut för Facebook & gick ner för att leta efter Niall.

- Snygging skrattade någon bakom mig & jag vände mig om.

- Christofer gå! Jag ska med Niall sa jag & han stirrade på mig.

- Jaså? En kille vill ha dig?

- Du vill väl ha mig? Eller vill du bara komma innan för byxorna? sa jag & stirrade argt på han.

- Du känner mig babe... Nu har du ju inte ens några byxor så det borde bli lätt. Han fick ett äckligt hånleende på läpparna & blinkade mot mig.

- idiot sa jag & gick mot hallen. Niall kom mot mig & jag log.

- Hey Rose sa han & log. Han hade på sig beiga chinos & en turkos t-shirt. Håret låg perfeckt & ögonen glittrade.

- Hey Nialler sa jag & vi gick ut. Louis kom springade ut lite efter & hoppade in i bilen. Jag & Niall gick in & satte oss. Tydligen skulle Louis vara vår chafför.

20 minuter senare så släppte Louis av oss utanför en resturang & jag & Niall gick in. Vi fick en  bord & menyer. Det var väldigt tyst i mellan oss & jag tror inte riktigt någon av oss visste vad vi skulle säga. När servitrisen kom & vi beställde hade vi fortfarande inte sagt något till varandra. Maten kom... fortfarande tystnad.

- So... sa jag för att bryta tystnaden.

- How does you food taste? frågade Niall & jag skrattade. Efter det så pratade & pratade vi. Det var lätt att prata  med Niall bara man fått i gång samtalet. Jag berättade om mitt liv för Niall & öppnade upp för han. Eller nästan. Jag berättade inte dom jobbiga sakerna i mitt liv som att mormor dött, mamma hatar mig & att mamma & pappa bråkat i 10 år. Jag sa bara att dom hade haft det jobbigt. Niall berättade om sitt liv & jag skrattade många gånger under kvällen. När vi lämnade resturangen så gick vi hand i hand. Jag log & det gjorde även Niall. Jag kände mig så lycklig men jag visste vad jag skulle säga till Niall.Varför? Jo för jag klarar inte av alla känslor som bubblar inom mig. Fast jag & Niall är ju inte direkt ett par... Niall stannade & jag tittade chockat på han. Han kom i mot mig & tittade in i mina ögon.

- I just want to try one thing sa han & kom närmare med ansiktet. Mina läppar gick upp i ett större leende vilket var korkat av mig. Hans läppar kom närmare mina & precis innan dom skulle nudda varnadra så att vi kysstes så ropade någon Niall's namn. Han vände mig om & jag såg en tjej med platinanblont hår & blåa ögon. Hon hade ett leende på läppparna & sprang fram & kramade honom. Det var väl bara ett fan. Jag backade försiktigt undan & stannade till när jag såg hur hennes läppar nudda hans & dom kysstes väldigt passionerat. Jag kände hur tårarna började rinna & jag sprang allt jag kunde. Jag sprang & jag tror inte ens han märkte att jag stuckit. Tårarna blev allt fler & fler & snart var jag vid en skog. Jag sprang på en smal stig & allt var suddigt. Mina tårar sprutade & plötsligt kände jag den hårda marken mot min hud. Jag hade ramlat. Jag orkade inte resa mig upp så jag låg kvar. Jag kände regndropparna komma men jag reste mig inte upp utan jag lätt sömnen ta över.

Jag vaknade av solen som trängde sig in genom trädtopparna. Marken var fuktigt & mina kläder var blöta. Jag kände mig helt slut & tom. Mina känslor var som bortblåsna & jag kunde & ville inte gråta över en idiot. Självklart hade han bjusit ut mig för att han tyckte synd om mig & varför han ville kyssa mig vet jag faktiskt inte. Allt jag visste var att jag hade ett hål i mitt hjärta & att jag var en idiot för att jag trodde att Niall gillade mig. Jag reste mig segt upp & mitt huvud kändes tungt. Jag ville igentligen ligga kvar på marken för evigt men då skulle jag visa mig svag. Jag kollade min mobil & såg att jag hade 66 missade samtal & 19 nya sms. 35 samtal från pappa, 5 från Niall, 7 från Louis, 6 från Harry, 8 från Liam & 5 från Zayn. Sms stod det typ bara sammasak på. '' Vart är du?'' ''Hur mår du?''

'' Kom hem''. Jag suckade & började följa stiget ut ur skogen. Jag var mitt gamla jag i gen. Tom & tråkig.

Jag öppnade dörren försiktigt & alla kastade sig på mig. Jag visade inte en minn.Alla bommbade mig med frågor.

- Take it easy, im here right? sa jag & gick i väg. Jag gick upp på mitt rum & kom på att till & med pappa var hemma. Jag tog fram mitt rakblad & skärde ett sår på min arm. Inte jätte djupt men det kändes bra. Jag la mig i min säng & blundade. Det var två saker jag var tvungen att göra. 1. Glömma Niall & gå vidare. 2. Skita i mina känslor. Fast det borde vara två lätta saker så var det svårt. Jag hade inte kännt Niall länge men dom känslorna jag fick när jag tänkte på honom var obeskrivliga. Jag blev lycklig & ville bara vara i hans famn för alltid & det med mina känslor var kanske lättare men ändå svårt. Jag vet att jag inte visat känslor på år men dom dagarna jag gjort det hade fått mig så lycklig! Jag suckade & somnade.

~2 Månader senare~

Jag gick ner för att äta. Fattar inte varför pappa är så envis med att alla ska äta i hop. Jag var bara tvungen att se Niall då. Jag såg han varje dag men jag visade inget. Jag försökte gå vidare men av någon andledning var det svårt.

- Hey my littel girl sa pappa när jag satte mig vid matbordet. Jag stirrade tomt på honom & började lägga upp mat på min tallrik. Det blev inte speciellt mycket eftersom jag ätit dåligt på sistone & jag brukar ofta bara peta i maten.

- THAT'S IT! Jag rycktes tillbaka till verkligheten & tittade på pappa som stirrade förbannat på mig.Louis,Niall, Liam, ZAyn & Harry tittade chockat på honom.

- What? frågade jag ointresserat.

- I CAN'T HANDEL THIS SHIT! skrek han & jag visade bara ett tomt svar.

- What shit? sa jag lungt.

- This... You are boring and don't show any emotions! I'm thinking of sending you to a boarding school! sa han argt. Jag stirrade på pappa.

- You are an idiot do you know that? I HATE LONDON! I HATE THIS HOUSE & I HATE MY FUCKING LIFE AND ALL YOU THINK OF IS THAT IT'S ANNOYING FOR YOU THAT I DON'T SHOW EMOTIONS? skrek jag & jag hade reste mig från min stol. Pappa stirrade chockat på mig. Killarna visste nog inte vad dom skulle säga.

- You... I... pappa stammade & stirrade rakt fram.

- I even thinking of moving to mum even if she hates me! jag sänkte rösten lite grann sen kastade jag i väg min tallrik & gick. Jag gick in i min gaderob & hittade min gitarr som var lite dammig. Hade inte spelat på länge men jag tog upp den & tänkte på en bra låt. Jag började spela min favorit låt. The A Team med Ed Sheeran. Jag älskade den låten & det kändes bra att rycka med i texten men hela tiden snurrade frågor runt i mitt huvud. Varför levde jag? Varför hade Niall varit påväg att kyssa mig? Vem var den där tjejen? Varför undvek Niall mig? Varför undvek jag killarna? Jag ställde i från mig gitarren med en suck. Jag gick ut till mitt rum & tog fram rakbladet. Jag skärde ett nytt sår brevid dom alla andra jag gjort dom senaste 2 månaderna. Mina armar hade börjat bli fulla med ärr. Jag la med skakig hand i från mig rakbladet & blundade. Gillade jag Niall fortfarande? Jag tänkte på hur snygg Harry varit på sistone... Gillade jag Harry? What? Nej jag gillar ingen av dom! Eller gör jag? Varför ska allt vara så komplicerat?

_______________________________________________________________________________________________________________________

Så vet att jag inte bloggat på några dar därför extra långt inlägg. Nu blir det lite drama & hoppas ni gillar det. KOMMENTERA!! :DDDD<33

Rose's perspektiv:

Jag vaknade upp nästa morgon i soffan med Niall's armar runt mig.(Har nog glömt att berätta att killarna har flyttat in hos oss. Pappa är även deras maneger & därför så ska dom bo här)Christofer i London? Vad skulle han göra? Hångla med mig & sen sticka till första bästa tjej? Nej han skulle inte få komma i närheten av mig! Jag smög försiktigt ut ur hans grep runt mig & tittade på han. Han var väldigt söt när han sov. Jag log & gick in till köket. Jag tog fram en lätt frukost & skyndade mig att äta.När jag var klar sprang jag upp i mitt badrum & tog en dusch. Det kändes shönt att känna vattnet mot min hud & jag slappande av för en stund.

Jag gick ut ur duschen med handuken virrad runt mig. Jag gick in i walk in closeten & tog på mig ett par jeans & ett linne. Håret borstade jag igenom & satte upp i en toffs. Min walk in closet var ganska stor & hade spegel så jag gick aldrig ut ur rummet för att fixa håret. Jag gick mot ett ställ där min kläder hängde som skulle var apå galgar. Jag flyttade dom & tog ut min gitarr. Ingen visste ingenligen inte att jag spelade gitarr & sjöng. Jag har alltid gjort det i smyg när jag behöver tänka. Jag satte mig på en pall & började spela på gråter bara i regnet. Jag sjöng samtidigt som jag spelade & jag kunde hela låten utantill. Litar inte på ngåon & allt är hennes fel...När jag sjöng den menningen slutade jag spela. Det stämde väldigt bra in. Hela låten stämde in på Christofer. Jag hade svårt att lita på folk efter vad han gjorde mot mig. Jag längtade efter min dejt med Niall men ändå? Jag berättade precis för honom om Christofer... gjorde han det för att vara snäll? Skulle han ignorera mig efteråt? Jag var lite tveksam. Jag suckade & började spela på en annan låt. Enda sen one direction kom hem till oss vilket var typ 4 dar sen? Så hade jag i alla fall bröjat lyssna på deras musik & jag måste erkänna att dom var bra. Jag började spela på i wish. Rycktes med i musiken & gick in i sången. Snart existerade inte världen runt mig utan bara musiken & bilderna som fanns i mina tankar. Det var bilder på Niall. När han log, hans ögon, hans skratt spelades om & om i gen, när han sov & i går kväll när jag somnat på hans bröst.

- ROSE! you got a guest skrek pappa & jag vakande upp ur min egen värld. Jag suckade & gick ner till dörren. Jag frös till i hallen när jag såg Christofer. Pappa vissta att vi varit i hop men han visste int eom vad han gjort eller att vi gjort slut.

- Hej babe sa han & kramade om mig. Jag rörde inte en muskel. Pappa hade lämnat oss i fred & han log korkat mot mig.

- Kalla mig inte det sa jag & jag måste erkänna att jag lätt skrämande men Chris skulle inte bry sig.

- Men kom i gen Rose älskling sa han & pressade sina äckliga läppar mot mina. Jag fick en chock & tryckte bort han.

- DIN JÄVLA IDIOT! skrek jag & smällde till honom på käften.

- Jag tänker låtsas som du inte gjorde det där! sa han argt.

- Bara stick jag stirrade mot han & han fick ett hånleende på läpparna.

- Nepp, din pappa har sagt att jag får bo här i en vecka skrattade han.

- Han VAD?!? du måste skoja sa jag & sprang upp på mitt rum.

_____________________________________________________________________________________________________________________

I know, väldigt kort del men har inte orken att skriva. Men lovar bättre del i morgon. Kommentera vad ni tycker :)

Rose's perspektiv:

Plötsligt kände jag hur jag långsamt blev medveten om världen runt mig. Min arm sved & gjorde ont. Jag ville inte öppna ögonen men tvingade sakta upp dom. Jag flackade lite med blicken men när jag sedan såg allt såg jag att jag låg i en sjukhus säng. Jag fick långsamt tillbaka minnet & fattade inte riktigt vad jag gjorde här. Jag hade skärt mig men hur kom jag hit? Jag tittade mig omkring i rummet & allt var tyst & stilla.

- Excause me? Im Mr.Hennrich sa en ganska gammal man.

- He..Hey sa jag en anning hest.

- How are yoy feeling Ms. Andersson?

- Good i guess sa jag & rösten var inte lika hes längre.

- Well then i guess you can come home to day & you have some people waiting on you sa han vänligt.

- You can let them in sa jag & han nickade. Han lämnade rummet & jag slöt ögonen. Jag orkade inte med detta & jag ville verkligen inte ligga på sjukhus. Jag var glad att jag skulle få komma hem men det kändes ändå inte riktigt bra.

- Is she ded? frågade en hackig röst. Jag slog upp ögonen & såg killarna runt mig.

- Hey guys sa jag & tvingade fram ett leende. Jag kunde inte låta bli så jag kollade mot Niall som hade rödsprängda ögon. Han såg ledsen & orolig ut. Varför skulle han vara det? Vad spelade det för roll om jag inte vaknat?

- Oh my god, we have been so worried! sa Liam & tittade oroligt på mig.

- Why? jag tittade chockat på dom.

- Because you are our friend & think if you woulden't wake up sa Louis & stirrade på mig.

- Whatever mumlade jag & reste mig från sängen. Jag gick in i badrummet & bytte till mina egna kläder & sedan gick jag ujt till dom andra. Vi gick & skrev ut mig. Vi tog en taxi hem till mig & jag la mig i soffan sirekt. Jag kände mig helt slut.

- The doctor said you needed to rest sa Niall & tittade oroligt på mig.

- I know, where are the other guys? sa jag förvånat.

- They went out so it's only you & me here sa han. Only you & me... Orden ekade i huvudet & jag lyste upp i ett leende. Jag vet att det inte betydde något men ändå.

- Do you know that you are really beutiful? sa Niall plötsligt & jag tittade chockat på honom.

- Thanks, but i am not! sa jag bestämt.

- Yes you are sa han & satte sig i soffan. Jag satte mig upp & så att vi satt öga mot öga nästan. Jag höll andan när jag stirrade in i hans vackra ögon.

- I... I .. No sa jag & lyckades slita mig bort från ögonkontakten.

- Why don't you belive me?

- Because im a freak sa jag svagt & mina ögon tårades upp.

- What?... NO! You are NOT a freak sa han & tittade sorgset på mig. Höll han på att börja gråta?

- Right... sure we say that sa jag ironiskt.

- Why would you think that you are a freak?

- Because Christofer said it sa jag svagt & mina tårar började rinnna ner för mina kinder.

- Stop cry ... please, Who is Christofer? sa han & tittade sorgset på mig.

- My ex... He cheated on me & calld me a freak grät jag fram & lutade mig mot Niall's bröstkorg.

- You are not an idiot & this guy Christofer is an idiot! Rose... Would you like to go out whit me? Jag tittade chockat på honom & mina tårar slutade.

- Yes i would love to sa jag & Niall lyste upp i ett leende. Jag ska på dejt med Niall Horan, Han kanske gillade mig i alla fall? Plötsligt ringde min mobil & det var okänt nummer. Jag ursäktade mig & gick i väg för att svara.

- Hello?

- Heeej Babe! Jag frös till is när jag hörde den rösten. Nej, nej, nej! Vadå babe? Han klargjorde tydligt att han inte ville ha något med mig att göra!

- Ch... Christofer! Jag är då fan inte din babe röt jag ut.

- Men älskling då, take it chill! Hörde att du flyttat förresten. men var inte orolig jag kommer & hälsar på i morgon skrattade han & jag kunde inte andas. Han vad?

- DU VAD?!? NEJ NEJ NEK! skrek jag & Niall tittade underligt på mig. Jag gav ett ursäktande leende & gick ut.

- Ses i morgon babe sa han & la på. Jag gick med tunga steg in i gen. Nej han får inte sabba allt. Nej varför?

- Who was it? sa han vänligt.

- Oh nobody really skrattade jag & satte mig i soffan.

- Oh okey... Be ready tomorrow 7 pm and we will have an wonderful date sa han & gav mig ett av världens finaste leenden.

- OKey, movie? Jag väntade inte på Niall's svar utan satte på The Last Song direkt. Men jag kunde inte fokusera på filmen även om jag låg i Niall's famn. Christofer i London? Helvete!

Rose's perspektiv:

Jag gick brevid Niall & kunde inte sluta le. Hur kunde en kille få mig knäsvag? Hans ögon var förtrollande & hans leende fick det att pirra i magen som aldrig förr. Men jag kunde du inte gilla honom? Varför skulle han gilla mig tillbaka? Jag är bara konstiga Rose som skär mig själv. Dessutom är Rose bara mitt smeknamn. Mitt riktigt namn hatar jag! Jag har aldrig gillat att heta Rosemarie men jag får acceptera läget & säga att mitt namn är Rose... Konstiga Rose som bara haft en kille i sitt liv. En kille som bara var otrogen & slog mig & kallade mig missfoster... Jag kände helt plötsligt hur mina ögon tårades upp & jag såg att killarna hade stannat utanför en affär. Jag hade händerna fulla med kassar & det kan väl inte vara så himla långt till mig hus?

- Guys.. I need to... go sa jag & sprang i väg. Jag hörde hur dom ropade mitt namn & hur tårarna rann ner för mina kinder. Varför skulle jag bli kär i en kändis? Varför hade jag varit i hop med Chrisofer innan, jag hade ju bara varit ledsen av honom? Varför finns jag ens? Jag rusade in genom dörren på mitt hus & sprang upp till mitt rum. Jag tog fram min rakhyvel & pressade den hårt mot min hud på armen. Ja skärde & såg hur blodet rann ut. Jag ångrade mig alltid när jag skärde mig men det kändes ändå lite bättre. Mina tårar rann ner för mina kinder & jag var glad att pappa inte var hemma. Han brukade inte vara hemma så ofta på dagarna. Jag la mig ner på golvet & lätt blodet rinna. Minuterna gick & jag kände att jag blev tröttare & tröttare. Innan allt blev svart hörde jag hur ytterdörren öppnades & jag hörde svaga röster i från hallen där nere. Mina ögon stängdes & allt blev svart.

Niall's perspektiv:

Jag såg hur Rose sprang i väg & hörde svaga snyftningar.

- What's whit her? frågade Louis chockat.

- I don't know but i think we should follow her sa jag & tittade oroligt på dom andra.

- Shit, she said that she have been cut her self before sa Liam & stirrade på oss.

- She told you that? sa jag. Jag var chockad att hon berättat det för Liam men inte för någon annan. Tänk om hon skadade sig? Jag fick panik. Jag var rolig för henne, jag hade kanske bara kännt henne i typ 2 dar men hon var speciell. Hon var vacker & även om hon verkat dyster så när hon log så var det vackraste leende jag någonsin sett. Jag ville bara krama om henne & kalla henne min. Jag vaknade upp ur mina tankar när Harry pratade.

- Come on! We need to follow her sa han & vi sprang efter. Vi sprang hem till henne för att kolla om hon var hemma. När vi kom till dörren så var den upplåst men henne's pappa skulle inte vara hemma på hela dagen så hon var antagligen hemma.Vi delade upp oss & jag kollade vardasgrummet. Plötsligt hörde man hur Zayn ropade på oss. Vi sprang upp till hennes badrum & på golvet låg hon medvetslös. Henne's arm blödde & jag fick tårar i ögonen. Det gjorde ont att se henne sådär. Tänk om hon dog? Tänk om hon inte vaknade? Det snurrade runt i mina tankar & jajg var inte medveten om min omgivning. Jag satte mig brevid henne & hörde hur Liam pratade i telefon.

- The ambulance is on their way hörde jag svagt från Liam & jag bara satt i chocktillstånd & tittade på henne. Hennes vackar ljusbruna hår låg prydligt brevid henne & hennes ögon var stängda. Kunde hon inte bara öppna dom & allt blev bra? Efter en liten stund hörde jag hur sirener närmade sig & ambulans personal kom in till rummet.

- What happend? frågade en tjej i som såg ut att var kanske 30? På henne's namnbricka stod Tammy.

- She have probebly cut her self sa Harry & jag vaknade plötsligt upp ur allt & jag stirrade på dom runt omkring mig.

- Okey, one person can come whit her in the ambulance. Hwo will that be? sa hon & tittade på oss. Två killar kom in & hämtade upp henne på en bår.

- Niall, you should come whit her sa Louis vänligt & jag tittade på dom.

- O..Okey sa jag med tårar i ögonen. Jag följde med ut & satte mig i ambulansen. Efter en kort stund så var vi vid sjukhuset & allt gick fort. Jag fick sätta mig i väntrummet & efter en stund kom killarna.

- How are you Niall? sa Zayn & tittade oroligt på mig.

- How i am? The important thing is how she is! sa jag lite smått irriterad. Jag menade inte att vara tjurig mot Zayn men jag var så irriterad för jag inte visste vad som kommer hända med henne.

- Niall... You really like her don't you? sa Liam vänligt.

- I know it's sounds crazy because i only known her for like two days but yes i do sa jag & tittade ner i marken.

- Well i guess it's love at first sight or somwthind, but Niall don't rush in to something sa Louis & jag tittade på honom. Jag var ganska känd för att göra det & jag var glad att dom brydde sig om mig men jag var snart 19!

- Don't tell me what to do snäste jag. Louis stirrade chockat på mig.

- She is three years younger than you and if you rush in to things she can hurt you snäste Louis tillbaka. Jag började bli irriterad nu. Jag kände henne kanske inte så väl men inte är hon väll en sån person?Hon är annorlunda.

- Take it's easy guys! I don't think she would hurt him Louis but Nial, Louis have right just don't rush in to thigs to fast sa Liam vänligt. Jag gav bara en nick & stirrade sedan ner i golvet i gen. Effter en stund hördes fotsteg i korridoren & jag tittade upp.

________________________________________________________________________________________________________________

I KNOOOW kort inlägg & jag har inte uppdaterat på länge men jag måste plugga & skit till två prov på ons & så har jag inte haft tid. Lovar ett nytt inlägg i morgon! Bildlöst kapitel men hoppas inte det gör något :) Kommentera vad ni tycker, skrev föresten i ett annat perspektiv & hoppas ni gillar det :)